Ömsom sol, ömsom regn

Kan inte låta bli att filosofera lite över detta med sommarteater och väder. Alla vi som gör produktioner utomhus - och vi är många - utsätter oss för samma bävan varje år. Kommer det att regna? Och i så fall hur mycket? Lite dugg och en och annan skur går väl an. Men skyfall? Hur gör man då? Ska man ställa in? Kommer det folk, osv osv...

Publiken är i alla fall beundransvärt tålig och sitter där i sina regnjackor, plastponchos och filtar med dubbla sittunderlag och är  - på något vis nöjd och glad. Jag har alltid haft känslan av att publik och aktörer bär fram varandra. Aktörerna uppskattar verkligen den tåliga och intresserade publiken som i sin tur tycker att aktörerna gör ett kanonjobb som anstränger sig så för deras skull vilket gör att aktörerna vässar sig lite extra och struntar i att det är blött och kallt... En god cirkel helt enkelt.

Denna första helg med Latsidan har vi trots allt haft tur. Under hela premiärdagen regnade det friskt för att sluta lagom till vi började spela kl 19. Inget mera regn under kvällen och den fulltaliga premiärpubliken kunde också få njuta av sin mat utan att bli blöt. I går kväll var det soligt och varmt, en underbar kväll när Sannabadet visade sig från bästa sida med solnedgångsutsikt över Kilsbergskanten. I kväll var det lite oroligt igen och det regnade till och från. Men inte så mycket och gästerna slapp att få den goda maten utspädd med regnvatten.

För övrigt har allt gått jättebra. Vår lilla historia fungerar, publiken skrattar på rätt ställen och vi har kul själva. Hela konceptet med maten efteråt och den förnämliga underhållningen under densamma (jag säger bara: Anna, Oskar och Viktor - ni är bäst!) gör att alla verkar mer än nöjda med sitt besök på Sannabadet.

Nu tar vi igen oss eller jobbar med annat några dagar för att sedan återkomma med vår andra och sista helg på Sannabadet. På återseende!

Traktens original kommer loss i allsången till ungdomarnas förtjusning.

Foto: Sandra Höjer